Skräntärna är världens största tärna med ett vingspann på över en meter. Den är lätt att känna igen på sin svarta festliga frisyr och på sin kraftiga djupröda näbb. Mellan 1970-tal och 2000-tal halverades nästan antalet skräntärnor i Östersjön. Idag är Skräntärnan rödlistad. Skräntärnor är noggranna när de väljer boplats under häckningen – de håller till på kala sten- eller sandöar lång ute i skärgården. Trots att de är flyttfåglar är de platsen trogen hela livet och återvänder oftast till samma bo år efter år.

I Sverige lever skräntärnorna i ytterskärgårdarna men kan ibland flyga många mil t.ex. till en insjö för att leta mat. Skräntärnor övervintrar främst kring Nigerdeltat i Mali. Där finns det stora våtmarker med gott om mat.

Ringmärkning har visat att skräntärnorna kan bli över 30 år gamla! De börjar få ungar första gången när de är 3-5 år. Den stora tärnan har för vana att antingen häcka (bilda par och skaffa ungar) i kolonier eller i enstaka par på steniga eller sandiga skär i skärgårdar längs kusten från Skåne till Norrbotten. Kolonierna finns i områden med god tillgång på fisk. Skräntärnornas favoritfisk är mört och abborre. Vissa kolonier har funnits sedan lång tid tillbaka.

Idag finns bara tio kolonier kvar i Sverige och totalt finns ungefär 1000 fåglar. Majoriteten av kolonierna ligger inom fågelskyddsområden, och det är bra. Då har vi större möjlighet att bevara och övervaka fåglarna. Det är av största vikt för artens fortlevnad att kolonierna fungerar över tid och producerar många ungar.

Tack vare BirdLifes bevarandeprojekt projekt Skräntärna och projekt Hotade kustfåglar har populationen skräntärnor kunnat bevaras, men olyckligt nog minskar antalet skräntärnor åter. Det har också visat sig att t.ex. minkar och rovfåglar är en stor fara för skräntärnors ägg och ungar. Om skräntärnornas koloni utsätts för störningar kan hela kolonin överges och inga ungar kläcks eller överlever. Vi känner också till att skräntärnor stöter på hot under flytten till sydligare breddgrader. Runt medelhavet är det tillåtet att skjuta skräntärnor som närmar sig fiskodlingar, och vid vissa övervintringskvarter jagas fåglarna som föda.

Silltruten häckar vid kuster i de norra delarna av Europa och Asien och flyttar söderut under vinterhalvåret. Vingspannet är ca 120 cm. Den underart av silltrut som häckar runt Östersjön (Laurus fuscus fuscus) är en riktig långflyttare. När dagarna blir kortare beger den sig hela vägen till Östafrika för att övervintra. Det är en sträcka på över 700 mil!

Det finns flera arter av trutar men just silltruten är smäcker och har smala, spetsiga vingar. De vuxna fåglarna har svart rygg och svarta vingovansidor med vita vingspetsar och gula ben. Under sommaren har silltruten vitt bröst och huvud, vilket under vinterhalvåret blir streckat.

Silltrutar är ofta trångbodda! De häckar i ytterskärgårdar, antingen i kolonier där bona nästan är sammanväxta, eller ensamma på karga hällar. Men silltrutar är mycket flexibla i sitt beteende och har förmåga att anpassa sig till nya förhållanden. Många silltrutar har övergett häckningsplatserna i skärgården och sökt sig in till städer. Silltrutar har blivit en vanlig syn i Stockholms innerstad, och få stockholmare känner nog till att de kan ha en silltrut som närmsta granne! De häckar på taken och inne i städer är det lätt att hitta mat. Inför vintern flyttar silltrutarna hela vägen till områdena kring Victoriasjön i Afrika eller till Röda havet. Föräldrarna lämnar Sverige före ungarna, som får klara flytten på egen hand!

Hot mot silltrutar
Antalet silltrutar som vi finner runt Östersjön har minskat kraftigt i antal sedan slutet på 70-talet och man är osäker på anledningen till minskningen. Troligtvis beror det på flera olika faktorer, men studier av silltrutar i finska viken har visat att bara ca 5% överlever till flygfärdighet. Man har bl.a. sett spår insektbekämpningsmedel som är förbjudet i Sverige, men tillåtet i malaria-drabbade områden. Det finns även spår av andra miljögifter. Hot från rovdjur påverkar också fåglarna. Nedgången av antalet silltrutar har lett till att arten rödlistats och är klassad som nära hotad (NT). Anledningen till att silltrutarna minskar i antal är alltså inte helt klarlagd men det verkar finnas problem både i Östersjön, utmed flyttvägen och vid övervintringskvarteren.

Visste du att trutar fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1973?
Eller kanske inte trutarna, men den nederländske forskaren Niko Tinbergen. Han fick Nobelpriset efter att ha forskat bl.a. på trutars beteende: Alla trutar, även silltruten, har en röd fläck på näbben. Fläcken kallas pickningsfläck och är en signal till ungarna, eller ett stimuli, så att de ska förstå var maten finns!
Låter det konstigt?
Trutungarna äter direkt ur föräldrarnas näbb, men för att föräldrarna ska stöta upp mat ur krävan krävs att ungarna pickar på stimulit, dvs. den röda fläcken. Niko Tinbergen testade att hålla fram olika föremål med röd färg och han såg att ungarna inte kan känna igen föräldrarnas huvudform när de tigger om mat, utan det är den röda färgen som är viktig. Trutungarna pickade på allt som var rött, t.ex. på en penna med röda markeringar.

Hur har vi kunnat följa fåglarnas resa?
Resorna om Tom, Thea, Sigge och Signe är inte påhittade. Det är riktiga fåglar som gjort exakt dessa resor som vi beskriver.

Hur har vi kunnat göra det?
Jo, på fåglarnas häckningsplatser, där de bor på sommaren, har vi fångat in fåglar och satt på en liten sändare. Den sitter på fågeln som en liten ryggsäck och den är så lätt att fågeln inte märker att den finns där. Den drivs med hjälp av solceller som laddar batterierna. Sändaren skickar GPS-koordinater, alltså fågelns exakta plats, var 5:e minut. Med hjälp av ett datorprogram kan vi sedan se exakt var fågeln har flugit.